,
,
,
.
Det här picset publicerade jag på mitt Instakonto idag och ni vet väl att ni kan hitta mig där som en kanske lite mer ”ostädad” Hofp och instanamnet är @houseofphilia. Gillar hur som helst den här Iphonebilden där jag och lillprinsen ligger och myser i soffan och tittar in kameran samtidigt och med lite ”samma min” haha:) Åh vad jag älskar den där bebben, det är inte klokt. Vet att jag tjatar (har ju skrivit några kärleksförklaringsinlägg om min Maurits..) men den här pojken är liksom allt det finaste jag vet och någonsin upplevt samlat i en enda liten liten kropp med en lite för stor kostym:) Ja, jag är bebistokkär och så mycket som för inte så länge sen kändes oerhört viktigt har nu inte alls någon särskild prio i mitt liv. ”Stör ej – jag vill bara vara med bebis” är en skylt som jag skulle vilja hänga upp allt som oftast! Eftersom jag ju har lyckan att fått tre lika fantastiska barn tidigare så vet jag så väl att tiden går såå otroligt fort och jag vill inte missa en minut med min bebbelutt. Bara pussa och gosa och mysa för detta är som ni säkert förstår min absolut sista bebis (och läkaren har även sett till att det aldrig mer blir någon graviditet så porten är tvärstängd och nyckeln kastad låångt bort)
.
.
Maurits är ett litet minimirakel, blev till bara 2-3 veckor efter att spiralen togs ut efter 6 år, och det är nu ca 1 år sen ”han blev till”. Jag trodde sorgligt nog vid den här tiden för ett år sen att jag nog var allvarligt sjuk och jag hade bla en fruktansvärd panikångestattack. Så visade det sig att allt detta med högsta sannolikhet berodde på ett litet embryo i magen och efter tusen tankar fram och tillbaka om vilket beslut vi skulle ta så tog jag och vi till slut det rätta. Ja det allra allra mest rätta. Hur kunde jag ens tveka! Jo pga av de där dumma tankarna ”att man borde inte vid min ålder”, ”det kanske blir så jobbigt att börja om” ”hur ska man orka” ”barnet har säkert större sannolikhet att bli svårt sjukt med en så gammal mamma” ”fyra barn är sååå många barn – vi får inte ens plats i en vanlig bil!” ”kan jag älska ett till barn lika mycket?” ”vi har ju inte ens plats hemma” ”jag kommer vara en riktig riktig oldie till mamma på skolgården…”. Rena dumheter alltså. Har inte tänkt en enda sådan tanke en enda sekund efter att vår Maurits föddes. Ja jag är 44 år och ja jag är så tacksam att jag kunde få en bebis till. Man vet ju aldrig vad som händer sen i livet, oavsett ålder, men jag vet att Mojje har en stor familj i alla möjliga åldrar som älskar honom och som finns där för honom. Dessutom räknar vi föräldrarnas gemensamma ålder i vår familj och varför tycker en del att en nybliven pappa minsann kan vara 40+ men inte en mamma om man tänker på antalet år man levt? Fick ett mail idag om hur det är att vara mamma till flera barn och olika åldrar osv och därför blev det ett litet inlägg om hur jag känner kring det här på fredagskvällen.
.
.
Älskar dig tusen månvarv min M
<3
.
Njut nu kvällen raringar så ses vi imorgon!
.
.
KRAM
.
.
.
.