.
.
.
.
.
Idag är det Kanelbullens dag och då ska man ju mumsa sådana! I år bakar jag inga egna utan kör på köpvarianten och passar samtidigt på att stödja Cancerfonden.
.
.
Hej!
.
.
.
Cancer. Det är det absolut läskigaste ordet jag vet och jag tänker på det ständigt, ja säkert varje dag. På vad det innebär och vem det har drabbat och vem det kan drabba. Man ska ju inte tänka såna katastroftankar och bygga upp rädslor och oro men jag kan inte hjälpa det. Är ju något av en hypokondriker och små symptom och krämpor härleder jag ofta till något som kan vara mycket större och värre och jag hatar att göra tester och gå till läkaren. Såå rädd varje gång att det ska hitta något allvarligt. Och så den värsta oron som så klart är att någon som är mig kär ska drabbas av en svår sjukdom. Cancer är som en mörk skugga som hela tiden finns där – även när livet bara är underbart och härligt så kommer tankarna. Varje dag och överallt hör man ordet och blir påmind och ofta hör man att någon ny har drabbats; någon i ens egna närhet eller en bekant till en bekant eller en kändis.. Svårt att inte bli påverkad och alla känner vi nog någon som har eller har haft cancer. Enligt statistiken kommer var tredje person någon gång i livet att insjukna i denna sjukdom – det är är ju svindlande många och fruktansvärt otäckt.
.
.
Men. Forskningen kring cancer går ständigt framåt och fler och fler kan botas och det är fantastiskt. Det finns tusentals forskare runt hela världen som just i detta nu sitter och jobbar frenetiskt med att hitta en lösning på problemet och ett botemedel. Kanske är de nära någonstans och på väg att lyckas? Vi kan ju hoppas! Vi kan hoppas och hålla tummarna och stödja så klart – stöd i form av pengar till alla som jobbar med detta kan vi alla ge.
.
.
.
.
.
.
.
Oktober är ju som ni vet den rosa månaden då butikerna säljer rosa varor. En riktigt bra och lyckad kampanj som verkligen får upp ögonen på många av oss när det gäller stödet till cancerforskningen och gör att vi köper de där rosa ”sakerna och samtidigt bidrar.
.
.
.
.
.
Vi sitter ju alla med samma oro eller hur? Tycker själv den blir värre för varje år. Kan vara avundsjuk på de där unga och totalt bekymmersfria, ja jag skulle vilja vara som en Paradise Hoteldeltagare i tjugoårsåldern som bara är wild and crazy och inte tänker på något annat än killar och fest… Nej det spelar nog ingen roll om man är mångbiljadär eller Kim Kardashian eller prinsessa och har allt man kan önska – Cancer finns överallt och vem som helst kan drabbas och de allra flesta oroar sig nog för detta någon gång.
.
.
.
.
Vad kan då jag göra förutom att själv bidra med en slant till forskningen? Jo som en populär blogerska uppmana alla ER att göra detsamma. Man vill ofta bara knipa igen ögonen hårt och hålla för öronen och inte höra om detta jobbiga men det hjälper ju inte. Ge en slant ni med och gå på era kontroller raringar<3
.
.
.
KÄRLEK
.
.
.
.